Hanna & Deniz : Första läsningen

                           

1.      Doria är 15 år och ses som en väldigt negativ person. Hon har marockanskt ursprung och bor i en förort i Paris med sin mamma. Hon har en mycket bitter syn på sitt liv, antagligen för att hennes pappa lämnade henne och mamman för att han egentligen ville ha en son. Hon förväntar alltid det värsta ur allting och alla och tror inte på att hon kommer få en bra framtid på grund av hennes bakgrund. ’’ Vi oroar oss för framtiden, men egentligen borde vi inte göra det för vi har ju ingen. ’’ – Är ett perfekt citat från boken som visar hur lite hon tror på sig själv.

2.      Doria tar inte skolan seriöst och det beror på hennes brist på förtroende i sig själv och sin framtid. Rektorerna och lärarna avskyr hon och de gillar inte henne särskilt mycket heller. Hon ser dem som rasistiska och fördomsfulla fascister. Skolan i Frankrike är väldigt hård och det måste vara hårdare för en invandrare men man känner ändå att hon gör det svårare för sig själv i vissa fall.

3.      Hennes mamma får varje dag utstå rasistiska kommentarer på sitt jobb från sin chef för att hon inte kan uttala vissa franska ord. Han gillar även att kalla kvinnliga araber för Fatma, när hennes mamma egentligen heter Yasmine. Det finns alltid folk som tittar upp henne så att hon inte snot någonting från rummen hon städar.

4.      Hamoudi är Dorias kompis som hon alltid brukar träffa på i en hall. Han verkar vara någon ganska så lik Doria.

Kiffe Kiffe Imorgon: andra läsningen: Ingrid och Evelina 

1. ”Sen pratade vi om en annan grej som har hänt. Jag har fått mens. Jag var faktiskt lite sen jämfört med dom andra tjejerna i skolan. Skolsköterskan sa att det var ärftligt. Ärftligt betyder att det är mammas fel.” sd.41

2. Hon tycker inte om att de dömer hennes familj. De tycker synd om henne när hon själv inte gör det och de antar att deras liv kommer att se ut exakt likadant efter några år. Hon känner att de bara gör sitt jobb och inte bryr sig om hon och hennes mamma i verkligheten.

3. ”Ja, sen Nabil är tillbaka från Djerba bryr han sig inte om mig. Han går förbi utan att ens säga hej. Dessutom har han en ring i örat och några fjun på hakan nu. Han har vuxit, han glänser, så är det. Det är som i filmen Grease med Olivia Newton John och John Travolta. I filmen är det sommar och Olivia och Trav gillar varann. Dom springer på stranden, sjunger glada sånger och kysser varann på munnen vid klipporna. Sen när skolan börjar är Olivia fortfarande kär medan Trav, som vill imponera på sina polare, inte låtsas om henne.” Sd. 132  

4. Vi tycker att boken slutar tråkigt och det var inte så märkvärdigt. Slutet kunde ha haft mer ”spänning” eftersom hela boken var rätt så alldaglig (ibland tråkig) och det skulle blivit mer intressant om någon jätte händelse hade hänt. Om hon stod upp till de som var elaka mot henne istället för att sura skulle nog boken varit mer dramatisk.

5. Boken var inte särskilt bra, den var verklig men det fanns ingen spänning i den. Det var bara som en vanlig dagbok om en tjej som var självupptagen och kritisk mot allt och alla. Hon försökte inte att göra något bra för sig själv utan tänkte bara på hur dåligt allting var vilket gjorde att man blev väldigt uttråkad och lite irriterad på henne. Boken var likadan ungefär hela tiden. Vi tyckte inte att boken var usel men den var inte heller särskilt speciell. 

Anton Di, Emelie och Deniz

1.      ”Vad trodde tanten? Att min stora grej här i livet var att rota i folks hår? Vilken ***** (självcensur) ”

Sid. 127

2. För att hon antagligen skäms för att hon är fattig och måste få bidrag från socialen. Dessutom gillar hon de inte för att de ser sig själv så överlägsna och nedvärderar henne och hennes mamma hela tiden. Hon ser dem som snobbiga och skrytsamma.

3.”Ofta fantiserar jag om att jag är en i familjen Ingalls i Lilla huset på prärien.

Så här ser det ut:

Pappan, mamman, barnen, hunden som inte bits, ladan och banden i håret när man ska till kyrkan på söndagsmorgnarna. Lycka med andra ord…”

Sid. 64

4. Boken har ett bra och hoppfullt slut. Dorias tur verkar vända och hon har äntligen blivit glad över något i sitt liv. Annars skulle slutet kunna vara som resten av boken; deprimerande.

5. I början uppfattades boken som rätt så tråkig, deprimerande och bitter. Men med sidornas gång så blir den oväntat bättre. Man kan känna igen sig i hennes situation med att allt går emot henne. Den var otroligt lättläst och man läste ut den ganska så snabbt. Men man förlorade lätt fokus under läsningen av boken, för att den hade några ointressanta inslag i början. Bokens humor var sarkastisk och rolig. Hon gjorde ofta narr av saker och ting på ett ungdomligt sätt som fick en att skratta.

Viktor och Linn: Första läsningen

1.      Huvuden personens namn är Doria hon är 15 år och bor i en förort utan för Paris med sin mamma som är analfabet. Pappan har lämnat dem och flyttat till Marocko för att få en son med en yngre kvinna. Detta har gjort att känner mycket ilska och besvikelse mot sin pappa, detta påverkar också hennes sätt att se på människor och hennes sätt att bemöta dem. Doria är väldigt kritiska mot alla som kommer i hennes väg och hon säger vad hon tycker. Detta resulterar med att hon är väldigt ensam.

Doria och hennes mamma lever väldigt fattigt på grund av att det var hennes pappa som drog in alla pengar, eftersom hennes pappa tyckte att kvinnor icke skulle arbeta. På grund av detta så har inte Dorias mamma varken utbildning eller erfarenheter av arbetslivet och får därför börja på ruta ett.

2.     Värsta omdömet någonsin fick jag från min lärare i fysik och kemi, Nadine Benbarchiche: ”En sorglig och hopplös elev som får mig att vilja begära avsked eller begå självmord.” s.37. Hon uttrycker också lättnad över att mamman inte kan läsa för att se hennes dåliga betyg och omdömen. Hon ser heller ingen mening med skolan och har ingen aning om vad hon skulle vilja göra i framtiden. Hon känner att lärarna har gett upp hoppet om allt och alla, speciellt henne.

3.      På Formule 1 i Bagnolet kallar alla henne ”Fatma”. Dom är hela tiden på henne och kollar henne så att hon inte snor något från rummen. Mamma heter inte ens Fatma, hon heter Yasmina. Den där Schihont måste verkligen tycka att det är kul att kalla alla araber för Fatma, alla svarta för Mamadou och alla kineser för Pingpong. Idioter hela bunten enligt honom. S.11

En gång sa han till mamma att trots sina tio år i yrket var det första gången han träffade ”såna som vi med bara ett barn i familjen”. Han sa inte ”araber”, men det måste ha varit det han menade. S. 14

4.       Hamoudi är en vän till Doria. Han håller till i en av trappuppgångarna vid Dorias lägenhet och är fast i sitt drogmissbruk av hasch. Trots att han är 28 år så bryr han sig inte om något och det märks tydligt att Doria ser upp till honom. Hon dyrkar praktiskt taget honom, och blir besviken när han gör något hon inte vill. Som när han skaffar ny flickvän och när hans syn på livet ändras, i jämförelse med hennes egen syn.

Joel Fredrik Oscar P

11     Hon ställde massor av frågor on mammas arbete och började sen tala om min nya inriktning och min framtid inom frisöryrket. Vad trodde tanten? Att min stora grej här i livet var att rota i folks hår? Vilken *****(självcensur) Sid: 127

22      För att Doria tycker att socialtanten tar för givet att de har det dåligt i familjen och behöver bidrag och hjälp. Detta avskyr Doria.

33      Jag vet inte så mycket om rättsväsendet, min enda referens på det området är avsnitten med Perry Mason, den berömde advokaten. Jag minns att det var en domare som somnade under rättegångarna men han kallades ändå ”Ers nåd” s.76.

44      Vi tänkte oss inte något annat slut. Boken slutade helt plötsligt kändes det som. Hon blir fri från madame Burlaud, hon känner sig mer levande. Hennes mamma blir av med sitt skitjobb och det gör dem båda lyckligare. Mycket löser sig till slut och båda mår bättre. När hon mådde som bäst slutade boken och vi tyckte att det var helt okej.  

55      Boken är en skapelse ur lidelse och ogillande, jag tror författaren ville dela med sig av sin uppgjorda misär. En pessimist till huvudkaraktär, trots alla hjälpmedel och kärleksfulla personer omkring sig så plockar hon de vissna blommorna. Vilket visar att så länge man inte får utlopp för sina tankar, även om det bara är att dela med sig, så fastnar ideal och tycken i hjärnan. Skapandes ett maximalt tryck, exploderar det ut igenom munnen och omvärlden tar skada.

Deprimerande bok, samma ledsamma visa, bara olika kapitel varje gång, tills den ”oväntade” twisten kom, och saker blev bättre.

Kan vi inte läsa lite fantasifull litteratur någon gång? 1,5/5 toasters.

Andra frågorna Hanna och Hampus

1. Jag vet inte om jag vill ha barn. Jag tänker i alla fall inte tvinga dem att läsa om Jesus eller säga hej till gamla människor om de inte har lust eller tvinga de att äta upp maten. S.40

2. Antingen tycker hon att de är allmänt dryga och njuter av att påpeka att de har det bättre eller så verkar de extremt ointresserade och bara kommer på besök för att de får betalt för det..

Hon tror att de tycker synd och ser ner på henne bara för att de har mer pengar. Hon är nog egentligen avundsjuk för att de har det bättre men det kommer hon aldrig erkänna.

3.förr trodde jag mens var blå som i Always reklamen där dom pratar om vätskan och flödet som alltid vissas när vi sitter och äter.  S.41

4. I slutet blev allt lite bättre för Doria och hennes mamma men hon har fortfarande pessimistiska tankar.  Vi tycker att det kunde hänt något lite roligare eller större t.ex. att hennes pappa kom tillbaka för hela boken kändes rätt lång tråkig.

5. boken var lätt att läsa vilket gjorde att man inte störde sig på språket.

Dock tycker vi att boken var väldigt seg och det kunde hänt mer. Boken kändes lite mer som en dagbok där hon skrev ner sina dåliga dagar.  

Doria överdramitiserar väldigt mycket och det framstår som hon har väldigt lågt självförtroende, vilket kan bli tråkigt att läsa. 

 Vad som var bra med boken var att den verkade ha verklighetsbasering, hur det faktiskt är att vara fattig ensamstående invandrarfamilj i Paris förorter.

Den får JJ av JJJJJ

Hermus Fanny

Frågor till Kiffe Kiffe Imorgon

1.      ”Vad trodde tanten? Att min stora grej här i livet var att rota i folks hår? Vilken ***** (självcensur)!

Sida: 127

2.      De låtsas bryr sig när de egentligen inte gör det. De tycker bara synd om henne för att det är deras jobb, annars skulle de nog ha lämnat henne för längesedan, enligt henne

3.      ”Det är som i filmen Grease med Oliva Newton John och John Travlota. I filmen är det sommar och Oliva och Trav gillar varann. Dom springer på stranden, sjunger glada sånger och kysser varann på munnen vid klipporna. Sen när skolan börjar är Oliva fortfarande kär medan Trav, som vill imponera på sina polare, inte låtsas om henne. Han bara lekte med henne. Hon som inte ser riktigt klok ut i sin tofs och rosa klänning rusar iväg och bölar. Vilken tunnis.”

Sida: 132

4.      Den slutar bra och allt löser sig tillslut. Men eftersom detta ska vara en realistisk bok så stämmer det inte att allt löser sig över en natt. Saker ta tid och därför tycker vi att slutet inte passade bra ihop med själva boken, det borde ha slutat annorlunda

5.      Den var lättläst och ganska kort, vilket är ett plus. Men, den var väldigt bitter och negativ och man fick bara läsa om Dorias liv och hennes klagande. Ingen positiv bok direkt. Men det som var bra var att hon skrev med slang och detta gör att boken låter mer vardaglig och ett bra flyt i texten. Talspråket som författarinnan använder i boken gör så att boken låter mer realistiskt än det skulle göra om hon använde ett korrekt språk. Vi ger den två av fem GunRis. J