Anton Di, Emelie och Deniz

1.      ”Vad trodde tanten? Att min stora grej här i livet var att rota i folks hår? Vilken ***** (självcensur) ”

Sid. 127

2. För att hon antagligen skäms för att hon är fattig och måste få bidrag från socialen. Dessutom gillar hon de inte för att de ser sig själv så överlägsna och nedvärderar henne och hennes mamma hela tiden. Hon ser dem som snobbiga och skrytsamma.

3.”Ofta fantiserar jag om att jag är en i familjen Ingalls i Lilla huset på prärien.

Så här ser det ut:

Pappan, mamman, barnen, hunden som inte bits, ladan och banden i håret när man ska till kyrkan på söndagsmorgnarna. Lycka med andra ord…”

Sid. 64

4. Boken har ett bra och hoppfullt slut. Dorias tur verkar vända och hon har äntligen blivit glad över något i sitt liv. Annars skulle slutet kunna vara som resten av boken; deprimerande.

5. I början uppfattades boken som rätt så tråkig, deprimerande och bitter. Men med sidornas gång så blir den oväntat bättre. Man kan känna igen sig i hennes situation med att allt går emot henne. Den var otroligt lättläst och man läste ut den ganska så snabbt. Men man förlorade lätt fokus under läsningen av boken, för att den hade några ointressanta inslag i början. Bokens humor var sarkastisk och rolig. Hon gjorde ofta narr av saker och ting på ett ungdomligt sätt som fick en att skratta.